publicerad: 2015
turtäthet
tur|tät·het
substantiv
~en ~er • till 1tur 1 täthet
Singular | |
---|---|
en turtäthet | obestämd form |
en turtäthets | obestämd form genitiv |
turtätheten | bestämd form |
turtäthetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turtätheter | obestämd form |
turtätheters | obestämd form genitiv |
turtätheterna | bestämd form |
turtätheternas | bestämd form genitiv |