SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
tut
1tut substantiv ~en ~ar pip på kanna; mun­stycke
Singular
en tutobestämd form
en tutsobestämd form genitiv
tutenbestämd form
tutensbestämd form genitiv
Plural
tutarobestämd form
tutarsobestämd form genitiv
tutarnabestämd form
tutarnasbestämd form genitiv
2tut substantiv ~et; pl. ~ till 2tuta 1
Singular
ett tutobestämd form
ett tutsobestämd form genitiv
tutetbestämd form
tutetsbestämd form genitiv
Plural
tutobestämd form
tutsobestämd form genitiv
tutenbestämd form
tutensbestämd form genitiv
3tut interjektion härmar ljudet från en tuta
Ordform(er)
tutinterjektion