publicerad: 2015
tändare
tänd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tändarna • tändapparat
| Singular | |
|---|---|
| en tändare | obestämd form |
| en tändares | obestämd form genitiv |
| tändaren | bestämd form |
| tändarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tändare | obestämd form |
| tändares | obestämd form genitiv |
| tändarna | bestämd form |
| tändarnas | bestämd form genitiv |


