publicerad: 2015
tändhatt
tänd|hatt
substantiv
~en ~ar • liten laddning som fungerar som utlösare för sprängämnen
Singular | |
---|---|
en tändhatt | obestämd form |
en tändhatts | obestämd form genitiv |
tändhatten | bestämd form |
tändhattens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tändhattar | obestämd form |
tändhattars | obestämd form genitiv |
tändhattarna | bestämd form |
tändhattarnas | bestämd form genitiv |