publicerad: 2015
undkomma
und|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer, imper. ‑kom • komma undan
| Finita former | |
|---|---|
| undkommer | presens aktiv |
| undkoms (undkommes) | presens passiv |
| undkom | preteritum aktiv |
| undkoms | preteritum passiv |
| undkom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att undkomma | infinitiv aktiv |
| att undkommas | infinitiv passiv |
| har/hade undkommit | supinum aktiv |
| har/hade undkommits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| undkommande | |
| Perfekt particip | |
| en undkommen + substantiv | |
| ett undkommet + substantiv | |
| den/det/de undkomna + substantiv | |
| den undkomne + maskulint substantiv | |


