publicerad: 2015
undran
undr·an
substantiv; best. ~; i pl. används undringar • till undra 1: en undran
Singular | |
---|---|
en undran | obestämd form |
en undrans | obestämd form genitiv |
undran | bestämd form |
undrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
undringar | obestämd form |
undringars | obestämd form genitiv |
undringarna | bestämd form |
undringarnas | bestämd form genitiv |