publicerad: 2015
ungdomsbrottsling
ung·doms|brotts·ling
substantiv
~en ~ar ungdom 2 brottsling
| Singular | |
|---|---|
| en ungdomsbrottsling | obestämd form |
| en ungdomsbrottslings | obestämd form genitiv |
| ungdomsbrottslingen | bestämd form |
| ungdomsbrottslingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ungdomsbrottslingar | obestämd form |
| ungdomsbrottslingars | obestämd form genitiv |
| ungdomsbrottslingarna | bestämd form |
| ungdomsbrottslingarnas | bestämd form genitiv |


