publicerad: 2015
universalism
uni·vers·al·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • strävan el. förmåga att vara universell
Singular | |
---|---|
en universalism | obestämd form |
en universalisms | obestämd form genitiv |
universalismen | bestämd form |
universalismens | bestämd form genitiv |