publicerad: 2015
universalarvinge
uni·vers·al|arv·inge
substantiv
~n ‑arvingar • enda arvinge
Singular | |
---|---|
en universalarvinge | obestämd form |
en universalarvinges | obestämd form genitiv |
universalarvingen | bestämd form |
universalarvingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
universalarvingar | obestämd form |
universalarvingars | obestämd form genitiv |
universalarvingarna | bestämd form |
universalarvingarnas | bestämd form genitiv |