publicerad: 2015
uppbjuda
upp|bjuda
verb
‑bjöd, ‑bjudit, ‑bjuden ‑bjudet ‑bjudna, pres. ‑bjuder • samla, mobilisera: uppbjuda alla sina krafter
| Finita former | |
|---|---|
| uppbjuder | presens aktiv |
| uppbjuds (uppbjudes) | presens passiv |
| uppbjöd | preteritum aktiv |
| uppbjöds | preteritum passiv |
| uppbjud | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppbjuda | infinitiv aktiv |
| att uppbjudas | infinitiv passiv |
| har/hade uppbjudit | supinum aktiv |
| har/hade uppbjudits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| uppbjudande | |
| Perfekt particip | |
| en uppbjuden + substantiv | |
| ett uppbjudet + substantiv | |
| den/det/de uppbjudna + substantiv | |


