publicerad: 2015
uppföra
upp|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för 1 sätta upp, skriva in: uppföra el. föra upp beloppet i vänstra kolumnen2 framföra från scen: uppföra ett skådespel3 bygga: uppföra ett palats
| Finita former | |
|---|---|
| uppför | presens aktiv |
| uppförs (uppföres) | presens passiv |
| uppförde | preteritum aktiv |
| uppfördes | preteritum passiv |
| uppför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppföra | infinitiv aktiv |
| att uppföras | infinitiv passiv |
| har/hade uppfört | supinum aktiv |
| har/hade uppförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| uppförande | |
| Perfekt particip | |
| en uppförd + substantiv | |
| ett uppfört + substantiv | |
| den/det/de uppförda + substantiv | |
uppföra sig
• bete sig på visst sätt: barnen uppförde sig väl i kyrkanOrdform(er) uppföra sig


