publicerad: 2015
uppförandepraxis
upp·för·ande|prax·is
substantiv; best. ~ el. ~en • ofta i fråga om musik; till uppförande 2
Singular | |
---|---|
en uppförandepraxis | obestämd form |
en uppförandepraxis | obestämd form genitiv |
uppförandepraxis (uppförandepraxisen) | bestämd form |
uppförandepraxis (uppförandepraxisens) | bestämd form genitiv |