publicerad: 2015
uppge
upp|ge
el. åld. upp|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger 1 informera om, meddela: uppge namn och adress2 ge ifrån sig, utstöta: uppge el. ge upp ett skri av smärta3 låta fara, släppa: de fick uppge el. ge upp alla planer på en utlandsresa
Finita former | |
---|---|
uppger (uppgiver) | presens aktiv |
uppges (uppgivs, uppgives) | presens passiv |
uppgav | preteritum aktiv |
uppgavs | preteritum passiv |
uppge (uppgiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppge (uppgiva) | infinitiv aktiv |
att uppges (uppgivas) | infinitiv passiv |
har/hade uppgett (uppgivit) | supinum aktiv |
har/hade uppgetts (uppgivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
uppgivande | |
Perfekt particip | |
en uppgiven + substantiv | |
ett uppgivet + substantiv | |
den/det/de uppgivna + substantiv | |
den uppgivne + maskulint substantiv |