publicerad: 2015
uppryckning
upp|ryck·ning
substantiv
~en ~ar • till rycka upp sig
Singular | |
---|---|
en uppryckning | obestämd form |
en upprycknings | obestämd form genitiv |
uppryckningen | bestämd form |
uppryckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppryckningar | obestämd form |
uppryckningars | obestämd form genitiv |
uppryckningarna | bestämd form |
uppryckningarnas | bestämd form genitiv |