publicerad: 2015
uppstötning
upp|stöt·ning
substantiv
~en ~ar • liten mängd vätska som tränger upp till svalget: sura uppstötningar
Singular | |
---|---|
en uppstötning | obestämd form |
en uppstötnings | obestämd form genitiv |
uppstötningen | bestämd form |
uppstötningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppstötningar | obestämd form |
uppstötningars | obestämd form genitiv |
uppstötningarna | bestämd form |
uppstötningarnas | bestämd form genitiv |