publicerad: 2015
urinprov
ur·in|prov
substantiv
~et; pl. ~ el. ~er urin 2prov
Singular | |
---|---|
ett urinprov | obestämd form |
ett urinprovs | obestämd form genitiv |
urinprovet | bestämd form |
urinprovets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urinprov (urinprover) | obestämd form |
urinprovs (urinprovers) | obestämd form genitiv |
urinproven (urinproverna) | bestämd form |
urinprovens (urinprovernas) | bestämd form genitiv |