publicerad: 2015
urkraft
ur|kraft
substantiv
~en ~er • till ur- 1 kraft 1
Singular | |
---|---|
en urkraft | obestämd form |
en urkrafts | obestämd form genitiv |
urkraften | bestämd form |
urkraftens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urkrafter | obestämd form |
urkrafters | obestämd form genitiv |
urkrafterna | bestämd form |
urkrafternas | bestämd form genitiv |