publicerad: 2015
urkörning
ur|kör·ning
substantiv
~en ~ar • t.ex. i slalomåk
Singular | |
---|---|
en urkörning | obestämd form |
en urkörnings | obestämd form genitiv |
urkörningen | bestämd form |
urkörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urkörningar | obestämd form |
urkörningars | obestämd form genitiv |
urkörningarna | bestämd form |
urkörningarnas | bestämd form genitiv |