publicerad: 2015
urprincip
ur|princip
substantiv
~en ~er • till ur- 1 princip
Singular | |
---|---|
en urprincip | obestämd form |
en urprincips | obestämd form genitiv |
urprincipen | bestämd form |
urprincipens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urprinciper | obestämd form |
urprincipers | obestämd form genitiv |
urprinciperna | bestämd form |
urprincipernas | bestämd form genitiv |