publicerad: 2015
ursäkta
ur|säkta
[u`r‑ el. ‑säk´ta]
verb
~de ~t 1 vanl. med betoning på första stavelsen; utgöra ursäkt för2 förlåta
Finita former | |
---|---|
ursäktar | presens aktiv |
ursäktas | presens passiv |
ursäktade | preteritum aktiv |
ursäktades | preteritum passiv |
ursäkta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ursäkta | infinitiv aktiv |
att ursäktas | infinitiv passiv |
har/hade ursäktat | supinum aktiv |
har/hade ursäktats | supinum passiv |
Presens particip | |
ursäktande | |
Perfekt particip | |
en ursäktad + substantiv | |
ett ursäktat + substantiv | |
den/det/de ursäktade + substantiv |
ursäkta sig
• be om ursäkt; anföra som skäl för visst (oartigt) beteendeOrdform(er) ursäkta sig