publicerad: 2015
urtagning
ur|tag·ning
substantiv
~en ~ar 1ur ta
Singular | |
---|---|
en urtagning | obestämd form |
en urtagnings | obestämd form genitiv |
urtagningen | bestämd form |
urtagningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urtagningar | obestämd form |
urtagningars | obestämd form genitiv |
urtagningarna | bestämd form |
urtagningarnas | bestämd form genitiv |