SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

utbrytare

ut|­bryt·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • person som lämnar grupp el. gemenskap; lands­del som bryter sig ut

Singular
en utbrytare	obestämd form
en utbrytares	obestämd form genitiv
utbrytaren	bestämd form
utbrytarens	bestämd form genitiv
Plural
utbrytare	obestämd form
utbrytares	obestämd form genitiv
utbrytarna	bestämd form
utbrytarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  utbrodera verb
  utbrodering subst.
  utbrott subst.
  utbrunnen adj.
  utbryta verb
  utbrytare subst.
  utbrytarfraktion subst.
  utbrytargrupp subst.
  utbrytarkung subst.
  utbrytarparti subst.
  utbrytarprovins subst.

  Till   alla ordböcker