SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
utbrytare
ut|­bryt·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna person som lämnar grupp el. gemenskap; lands­del som bryter sig ut
Singular
en utbrytareobestämd form
en utbrytaresobestämd form genitiv
utbrytarenbestämd form
utbrytarensbestämd form genitiv
Plural
utbrytareobestämd form
utbrytaresobestämd form genitiv
utbrytarnabestämd form
utbrytarnasbestämd form genitiv