publicerad: 2015
utbrott
ut|brott
substantiv
~et; pl. ~ 1 inledning av våldsam kraftutveckling; stark ökning av sjukdomsfrekvens: vulkanutbrott; krigets utbrott2 vredesutbrott
Singular | |
---|---|
ett utbrott | obestämd form |
ett utbrotts | obestämd form genitiv |
utbrottet | bestämd form |
utbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbrott | obestämd form |
utbrotts | obestämd form genitiv |
utbrotten | bestämd form |
utbrottens | bestämd form genitiv |