publicerad: 2015
vandal
vand·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 hänsynslös förstörare2 vandaler en germansk folkstam under folkvandringstiden
| Singular | |
|---|---|
| en vandal | obestämd form |
| en vandals | obestämd form genitiv |
| vandalen | bestämd form |
| vandalens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vandaler | obestämd form |
| vandalers | obestämd form genitiv |
| vandalerna | bestämd form |
| vandalernas | bestämd form genitiv |


