publicerad: 2015
viltspårare
vilt|spår·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑spårarna 1vilt spårare
| Singular | |
|---|---|
| en viltspårare | obestämd form |
| en viltspårares | obestämd form genitiv |
| viltspåraren | bestämd form |
| viltspårarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| viltspårare | obestämd form |
| viltspårares | obestämd form genitiv |
| viltspårarna | bestämd form |
| viltspårarnas | bestämd form genitiv |


