publicerad: 2015
vindikationsrätt
vind·ik·at·ions|rätt
substantiv
~en • rätt att återkräva egendom från orättmätig besittare; till 3rätt 2
| Singular | |
|---|---|
| en vindikationsrätt | obestämd form |
| en vindikationsrätts | obestämd form genitiv |
| vindikationsrätten | bestämd form |
| vindikationsrättens | bestämd form genitiv |


