publicerad: 2015
vingel
1vingel
[viŋ´el]
substantiv
vinglet • till vingla 1
Singular | |
---|---|
ett vingel | obestämd form |
ett vingels | obestämd form genitiv |
vinglet | bestämd form |
vinglets | bestämd form genitiv |
2vingel
[viŋ´el]
substantiv
~n vinglar • ett bud i vira
Singular | |
---|---|
en vingel | obestämd form |
en vingels | obestämd form genitiv |
vingeln | bestämd form |
vingelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
vinglar | obestämd form |
vinglars | obestämd form genitiv |
vinglarna | bestämd form |
vinglarnas | bestämd form genitiv |