publicerad: 2015
vinkling
vinkl·ing
substantiv
~en ~ar • till vinkla 1,2
Singular | |
---|---|
en vinkling | obestämd form |
en vinklings | obestämd form genitiv |
vinklingen | bestämd form |
vinklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vinklingar | obestämd form |
vinklingars | obestämd form genitiv |
vinklingarna | bestämd form |
vinklingarnas | bestämd form genitiv |