publicerad: 2015
vän
1vän
[vän´]
substantiv
~nen ~ner 1 en god vän; vara vänner tycka om varandra, stå varandra nära2 anhängare t.ex. av visst handlingssätt: reformvän; en vän av snabba beslut – Nästan alla sammansättn. med vän- hör till 1vän 1.
| Singular | |
|---|---|
| en vän | obestämd form |
| en väns | obestämd form genitiv |
| vännen | bestämd form |
| vännens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vänner | obestämd form |
| vänners | obestämd form genitiv |
| vännerna | bestämd form |
| vännernas | bestämd form genitiv |


