SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vända
1vända substantiv ~n vändor • runda, om­gång, tur
Singular
en vändaobestämd form
en vändasobestämd form genitiv
vändanbestämd form
vändansbestämd form genitiv
Plural
vändorobestämd form
vändorsobestämd form genitiv
vändornabestämd form
vändornasbestämd form genitiv
2vända verb vände, vänt, vänd n. vänt, pres. vänder • få att ändra rörelse­riktning el. läge ca ett halvt varv: ​vända bilen; ​de fick vända efter halva sträckan; ​vända ngt upp och ner; ​vända ut och in på ngt​ – Alla sammansättn. med vänd- hör till 2vända.
Finita former
vänderpresens aktiv
vänds (vändes)presens passiv
vändepreteritum aktiv
vändespreteritum passiv
vändimperativ aktiv
Infinita former
att vändainfinitiv aktiv
att vändasinfinitiv passiv
har/hade väntsupinum aktiv
har/hade väntssupinum passiv
Presens particip
vändande
Perfekt particip
en vänd + substantiv
ett vänt + substantiv
den/det/de vända + substantiv
vända hem • vända och åter­komma hem: ​vända hem el. (sällan) hemvända
Infinita formeratt vända heminfinitiv aktivPresens participhemvändandePerfekt participen hemvänd + substantivett hemvänt + substantivden/det/de hemvända + substantiv
vända sig 1 ändra sin kropps­ställning2 söka kontakt för konsultation: ​vända sig till en läkare3 rikta kritik: ​han vände sig mot sin förre vän
Ordform(er)vända sig
vända åter • vända åter el. vanl. återvända till utgångs­punkten
Infinita formeratt vända återinfinitiv aktivPresens participåtervändandePerfekt participen återvänd + substantivett återvänt + substantivden/det/de återvända + substantiv