publicerad: 2015
åbäka
å|bäka
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| åbäkar | presens aktiv |
| åbäkade | preteritum aktiv |
| åbäka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att åbäka | infinitiv aktiv |
| har/hade åbäkat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| åbäkande | |
åbäka sig
• bete sig onaturligt, göra sig tillOrdform(er) åbäka sig


