publicerad: 2015
åstadkomma
å·stad|komma
[å`‑]
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer, imper. ‑kom • få att bli verklighet, uppnå
| Finita former | |
|---|---|
| åstadkommer | presens aktiv |
| åstadkoms (åstadkommes) | presens passiv |
| åstadkom | preteritum aktiv |
| åstadkoms | preteritum passiv |
| åstadkom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att åstadkomma | infinitiv aktiv |
| att åstadkommas | infinitiv passiv |
| har/hade åstadkommit | supinum aktiv |
| har/hade åstadkommits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| åstadkommande | |
| Perfekt particip | |
| en åstadkommen + substantiv | |
| ett åstadkommet + substantiv | |
| den/det/de åstadkomna + substantiv | |


