publicerad: 2015
återgång
åter|gång
substantiv
~en ~ar • till återgå 1,2
Singular | |
---|---|
en återgång | obestämd form |
en återgångs | obestämd form genitiv |
återgången | bestämd form |
återgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
återgångar | obestämd form |
återgångars | obestämd form genitiv |
återgångarna | bestämd form |
återgångarnas | bestämd form genitiv |