publicerad: 2015
ömhet
öm·het
substantiv
~en ~er 1 till öm 12 knappast pl.; till öm 2 – Alla sammansättn. med ömhets- hör till ömhet 2.
Singular | |
---|---|
en ömhet | obestämd form |
en ömhets | obestämd form genitiv |
ömheten | bestämd form |
ömhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ömheter | obestämd form |
ömheters | obestämd form genitiv |
ömheterna | bestämd form |
ömheternas | bestämd form genitiv |