SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ösa
1ösa substantiv ~n ösor ⟨prov.⟩ ös­skopa
Singular
en ösaobestämd form
en ösasobestämd form genitiv
ösanbestämd form
ösansbestämd form genitiv
Plural
ösorobestämd form
ösorsobestämd form genitiv
ösornabestämd form
ösornasbestämd form genitiv
2ösa verb öste öst hälla vatten över el. från; slösa med: ​ösa båten; ​tränaren öste beröm över spelarnafalla i stor mängd: ​regnet öste ner
Finita former
öserpresens aktiv
ösespresens passiv
östepreteritum aktiv
östespreteritum passiv
ösimperativ aktiv
Infinita former
att ösainfinitiv aktiv
att ösasinfinitiv passiv
har/hade östsupinum aktiv
har/hade östssupinum passiv
Presens particip
ösande
Perfekt particip
en öst + substantiv
ett öst + substantiv
den/det/de östa + substantiv
ösa på ⟨vard.⟩ sätta in alla krafter
Infinita formeratt ösa påinfinitiv aktivPresens particippåösandePerfekt participen påöst + substantivett påöst + substantivden/det/de påösta + substantiv
ösa ut ösa ut el. (sällan) utösa sin ilska över ngn
Infinita formeratt ösa utinfinitiv aktivPresens participutösandePerfekt participen utöst + substantivett utöst + substantivden/det/de utösta + substantiv