publicerad: 2015
åbäka
å|bäka
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
åbäkar | presens aktiv |
åbäkade | preteritum aktiv |
åbäka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att åbäka | infinitiv aktiv |
har/hade åbäkat | supinum aktiv |
Presens particip | |
åbäkande |
åbäka sig
• bete sig onaturligt, göra sig tillOrdform(er) åbäka sig