publicerad: 2015
åbäke
å|bäke
substantiv
~t ~n • stor och klumpig varelse el. sak; person som åbäkar sig
Singular | |
---|---|
ett åbäke | obestämd form |
ett åbäkes | obestämd form genitiv |
åbäket | bestämd form |
åbäkets | bestämd form genitiv |
Plural | |
åbäken | obestämd form |
åbäkens | obestämd form genitiv |
åbäkena | bestämd form |
åbäkenas | bestämd form genitiv |