publicerad: 2015
överbalans
över|bal·ans
substantiv
~en ~er • ta överbalansen förlora jämvikten
Singular | |
---|---|
en överbalans | obestämd form |
en överbalans | obestämd form genitiv |
överbalansen | bestämd form |
överbalansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överbalanser | obestämd form |
överbalansers | obestämd form genitiv |
överbalanserna | bestämd form |
överbalansernas | bestämd form genitiv |