publicerad: 2015
överbefälhavare
över|be·fäl·hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑befälhavarna 1över 2 befälhavare
Singular | |
---|---|
en överbefälhavare | obestämd form |
en överbefälhavares | obestämd form genitiv |
överbefälhavaren | bestämd form |
överbefälhavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överbefälhavare | obestämd form |
överbefälhavares | obestämd form genitiv |
överbefälhavarna | bestämd form |
överbefälhavarnas | bestämd form genitiv |