publicerad: 2015
bristningsgräns
brist·nings|gräns
substantiv
~en ~er • mest i best. f. sing.; salen var fylld till bristningsgränsen
Singular | |
---|---|
en bristningsgräns | obestämd form |
en bristningsgräns | obestämd form genitiv |
bristningsgränsen | bestämd form |
bristningsgränsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bristningsgränser | obestämd form |
bristningsgränsers | obestämd form genitiv |
bristningsgränserna | bestämd form |
bristningsgränsernas | bestämd form genitiv |