publicerad: 2015
abdikation
ab·dik·at·ion
substantiv
~en ~er • till abdikera
Singular | |
---|---|
en abdikation | obestämd form |
en abdikations | obestämd form genitiv |
abdikationen | bestämd form |
abdikationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
abdikationer | obestämd form |
abdikationers | obestämd form genitiv |
abdikationerna | bestämd form |
abdikationernas | bestämd form genitiv |