publicerad: 2015
ajournering
a·journ·er·ing
substantiv
~en ~ar ajournera
Singular | |
---|---|
en ajournering | obestämd form |
en ajournerings | obestämd form genitiv |
ajourneringen | bestämd form |
ajourneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ajourneringar | obestämd form |
ajourneringars | obestämd form genitiv |
ajourneringarna | bestämd form |
ajourneringarnas | bestämd form genitiv |