publicerad: 2015
allokering
al·lok·er·ing
substantiv
~en ~ar allokera
Singular | |
---|---|
en allokering | obestämd form |
en allokerings | obestämd form genitiv |
allokeringen | bestämd form |
allokeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
allokeringar | obestämd form |
allokeringars | obestämd form genitiv |
allokeringarna | bestämd form |
allokeringarnas | bestämd form genitiv |