publicerad: 2015
alternatvinkel
alt·ern·at|vinkel
[‑a`t‑]
substantiv
~n ‑vinklar • alternatvinklar de båda vinklarna på ömse sidor om en rät linje vid dess skärningspunkter med två andra
Singular | |
---|---|
en alternatvinkel | obestämd form |
en alternatvinkels | obestämd form genitiv |
alternatvinkeln | bestämd form |
alternatvinkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
alternatvinklar | obestämd form |
alternatvinklars | obestämd form genitiv |
alternatvinklarna | bestämd form |
alternatvinklarnas | bestämd form genitiv |