publicerad: 2015
anakoret
ana·kor·et
[‑e´t]
substantiv
~en ~er • eremit
Singular | |
---|---|
en anakoret | obestämd form |
en anakorets | obestämd form genitiv |
anakoreten | bestämd form |
anakoretens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anakoreter | obestämd form |
anakoreters | obestämd form genitiv |
anakoreterna | bestämd form |
anakoreternas | bestämd form genitiv |