publicerad: 2015
appellativ
1ap·pell·at·iv
[ap`‑]
substantiv
~et; pl. ~er el. ~ • substantiv som betecknar en klass av företeelser t.ex. blomma
Singular | |
---|---|
ett appellativ | obestämd form |
ett appellativs | obestämd form genitiv |
appellativet | bestämd form |
appellativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
appellativer (appellativ) | obestämd form |
appellativers (appellativs) | obestämd form genitiv |
appellativerna (appellativen) | bestämd form |
appellativernas (appellativens) | bestämd form genitiv |
2ap·pell·at·iv
[ap`‑]
adjektiv
~t ~a • till 1appellativ
Positiv | |
---|---|
en appellativ + substantiv | |
ett appellativt + substantiv | |
den/det/de appellativa + substantiv |