publicerad: 2015
avträda
av|träda
verb
‑trädde, ‑trätt, ‑trädd n. ‑trätt, pres. ‑träder • lämna ifrån sig: Sverige fick avträda sina baltiska besittningar 1721
| Finita former | |
|---|---|
| avträder | presens aktiv |
| avträds (avträdes) | presens passiv |
| avträdde | preteritum aktiv |
| avträddes | preteritum passiv |
| avträd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avträda | infinitiv aktiv |
| att avträdas | infinitiv passiv |
| har/hade avträtt | supinum aktiv |
| har/hade avträtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avträdande | |
| Perfekt particip | |
| en avträdd + substantiv | |
| ett avträtt + substantiv | |
| den/det/de avträdda + substantiv | |
| den avträdde + maskulint substantiv | |


