publicerad: 2015
avträda
av|träda
verb
‑trädde, ‑trätt, ‑trädd n. ‑trätt, pres. ‑träder • lämna ifrån sig: Sverige fick avträda sina baltiska besittningar 1721
Finita former | |
---|---|
avträder | presens aktiv |
avträds (avträdes) | presens passiv |
avträdde | preteritum aktiv |
avträddes | preteritum passiv |
avträd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avträda | infinitiv aktiv |
att avträdas | infinitiv passiv |
har/hade avträtt | supinum aktiv |
har/hade avträtts | supinum passiv |
Presens particip | |
avträdande | |
Perfekt particip | |
en avträdd + substantiv | |
ett avträtt + substantiv | |
den/det/de avträdda + substantiv | |
den avträdde + maskulint substantiv |