publicerad: 2015
bär
bär
substantiv
~et; pl. ~ • liten frukt med vanl. saftigt kött – De flesta sammansättn. med bär- hör till bär.
Singular | |
---|---|
ett bär | obestämd form |
ett bärs | obestämd form genitiv |
bäret | bestämd form |
bärets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bär | obestämd form |
bärs | obestämd form genitiv |
bären | bestämd form |
bärens | bestämd form genitiv |