publicerad: 2015
bärgning
bärg·ning
substantiv
~en ~ar 1 till bärga2 utkomst, försörjning – Alla sammansättn. med bärgnings- hör till bärgning 1.
Singular | |
---|---|
en bärgning | obestämd form |
en bärgnings | obestämd form genitiv |
bärgningen | bestämd form |
bärgningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bärgningar | obestämd form |
bärgningars | obestämd form genitiv |
bärgningarna | bestämd form |
bärgningarnas | bestämd form genitiv |